Tionde sommaren på Marstrand för Stefan Andersson

—     Det känns hisnande att inse att det har gått en hel grundskoletid sedan vi startade. Jag kommer ihåg att jag och bandet skojade om det när vi hade gjort tre år. Då kändes det avlägset

Stefan Andersson slog igenom med dunder och brak som 24-åring 1992 med debutplattan ”Emperor’s day” och genombrottshiten ”Catch the moon”. Han sålde hundratusentals skivor och utlandet började också visa intresse, men Stefan kände att han ville något annat. Efter tre framgångsrika engelska album, och en visplatta på svenska, gick karriären in en ny fas.

—     Jag började ifrågasätta varför jag höll på, och varför jag började spela från början. Jag kände att min engelska karriär gick åt det hållet att folk förväntade sig att jag skulle spela vissa låtar för deras skull. Jag var inte bekväm med det och ville inte upprepa mig.

Som en blixt

Efter att han tillsammans med sonen gick den där guidade turen på Carlstens fästning kände Stefan hur inspirationen kom tillbaka. Att få gå omkring och få höra om förhållandena för de fångar som kom till Marstrand under 16-, 17- och 1800-talen löste den gordiska kreativa knuten.

—     Det slog till som en blixt, och jag började fundera på hur människorna som kom till fästningen hanterade sitt öde. Kom man som fånge till Marstrand kom man ju sällan därifrån med livet i behåll. 

Stefan började med att läsa på om fästningens historik och om fångarna som varit där. Efter några månaders researcharbete lånade han ett hus ute på Marstrand för att skriva de låtarna. Fyra dagar senare var såväl text som musik klart, och han började ringa runt till musikerkollegor för att påbörja skivinspelningen. 2008 släpptes albumet ”No 90 Kleist”, och på sommaren hölls premiären av föreställningen med samma namn ute på Carlstens fästning.

—     Det var en stor chansning så klart. Jag var känd som pop- och rockartist som sjöng på engelska, och nu kom en platta på svenska om döda fångar.

Passion smittar

Men albumet hittade fram till publiken, som vallfärdade ut till Marstrand för att uppleva musiken på plats i sin rätta miljö. Sedan har åren gått och Stefan har återkommit varje år. Utöver denna föreställning har han också tagit sig an andra historiska epoker och klätt dem i sin speciella musikaliska skrud. Bland annat har det blivit skivor och föreställningar om Gustav III och Ostindiska Companiet. Vad är då nyckeln till succén?

—     Jag tror att passion smittar. Folk känner att jag verkligen brinner för det här, och det är dessutom ett enkelt sätt för dom att få ett historiskt skede förklarat för sig.

Många av fansen återkommer varje sommar till Marstrand för att åter uppleva historierna om Kleist och hans medfångar. Föreställningen är allt annat än statisk, och förändras lite grann varje år.

—     Jag skulle nog tippa på att det är omkring 60 procent ”återfallsförbrytare” i publiken varje år. Det känns helt fantastiskt. Jag kommer ihåg när jag för första gången insåg att publiken sjöng med i låtarna. Det kändes otroligt stort att någon har köpt skivan med de här låtarna, gått hem och lyssnat och lärt sig texterna. Då känner man verkligen att jag och publiken närmar oss varandra. Jag känner verkligen att jag och publiken närmar oss varandra då.

Gillar även Koön

Som många andra göteborgare har Stefan varit mycket på Marstrand genom åren. Vad är det då som är så speciellt med detta ställe?

—     Marstrand är som en sago-ö, som om den vore påhittad av Astrid Lindgren. Den mystiska fästningen på toppen blickar ner över de pittoreska husen och gränderna.

Även den intilliggande Koön ligger Stefan varmt om hjärtat.

—     Jag gillar vandringslederna där och brukar gå där i sommartid. Då får man ju dessutom en helt annan vy av Marstrand på andra sidan.