Paddla i Dalsland
Dalsland har varit en destination för kanotister i mer än ett halvsekel. Det är inte konstigt. Som paddelvatten saknar sjösystemet i norra Dalsland och angränsande delar av Värmland motstycke i vårt land.
Från Köpmannebro vid Vänern till Östervallskog i Värmland är det drygt tio mil fågelvägen. Den labyrint av smala, långsträckta och flikiga vatten som breder ut sig mellan dessa båda ändpunkter är nästan oöverskådlig och inbjuder till kanotturer som kan sträckas ut över veckor utan att man behöver korsa sina egna spår eller övernatta på samma plats två gånger. Därtill kommer att stränderna i stora delar av sjösystemet, särskilt i norr, är glest bebyggda och vattnet kristallklart.
Området kallas ibland Dalsland-Nordmarken (DANO). Naturgeografiskt ingår de flesta av områdets större sjöar i Upperudsälvens avrinningsområde. Älven mynnar i Vänern vid Köpmannebro, men är annars inte särskilt lätt att få syn på. Den består bara av korta sträckor av strömmande vatten mellan sjöarna.
År 1868 invigdes Dalslands kanal, som med ett 20-tal slussar och den berömda akvedukten i Håverud binder ihop sjösystemet och gör det tillgängligt för trafik även med tyngre farkoster än kanoter. Länge var kanalen en pulsåder för Dalslands industri, men i dag fraktas inget annat än turister här.
Med början från Vänern och uppströms består huvudstråket i sjö- och kanalsystemet av Svanefjorden – Åklång – Råvarpen – Laxsjön – Lelång – Foxen – Stora Le. Alla dessa sjöar är sammanbundna med korta kanalsträckor. Även Östra och Västra Silen i norr och Ånimmen – Ärran i söder kan nås via slussar. Med korta landtransporter kan man utsträcka kanotturen till bland annat Svärdlången, Blomsjöarna och Limmen – Ömmeln – Edslan.
I höjd med Lennartsfors i sydvästligaste Värmland sträcker sig en vik av Stora Le långt in i Norge. Från Otteid i vikens innersta del är det bara två till tre kilometer över till Haldenvassdraget, som kan paddlas ner till Idefjorden och – om man så vill – vidare ut till Bohuskusten!
Det är inte underligt att detta vattenrike lockat kanotister sedan 1950-talet. I dag är kanotturismen omfattande. Det finns flera kanotuthyrare och väl utbyggd service för besökare i DANO-området. Sjösystemet är så vidsträckt att det finns plats för alla, men om man absolut vill vara ensam på sina lägerplatser bör man kanske ändå förlägga sin tur utanför högsäsongen.
Det finns ett hundratal iordningställda lägerplatser i området. Alla har torrtoa och eldstad, de flesta dessutom vindskydd. Ved finns oftast att tillgå, även om man får kapa och klyva den själv. Båtburna naturguider håller lägerplatserna i ordning och hjälper kanotister med råd och information. Det hela drivs i samverkan av markägare, turistföretag och kommuner. För att få utnyttja lägerplatserna löser kanotister ett naturvårdskort. Mer information finns på DANO:s hemsida.
Från Dalslands kanal och DANO-områdets sjöar kan man göra strandhugg i en lång rad av de utflyktsmål som beskrivs längre fram i boken. Köpmannebro (65), Svankila (56), Ryr (54), Forsbo (40), Ramslökedalen (47), Buterud (48), Högsbyn (50), Baldersnäs (11), Värnshögen (10), Ösan och Skåpenäs (9), Höljerudsforsarna (13), Skarsdalen (7), Furustad (2), Grå kulle (2), Bokullen (2), Rävenäset (2) och Ed (14) gränsar alla mot någon av sjöarna.
Havspaddling i sötvatten
Vänern bjuder kanotister på en helt annan upplevelse än DANO-områdets sjöar. Detta är havspaddling, om än i sött vatten, och här är det kajak som gäller. Sjökortets bild, med ett myller av grynnor innanför tremeterskurvan, avskräcker de flesta större båtar att ge sig utanför farlederna. Chansen är stor att man får ha Vänern för sig själv.
Hela sträckan mellan Vänersborg och Åmål är njutbar, men den södra delen – upp till Hjortens udde – bjuder inte på många skyddade vikar eller öar att rasta på. Det gäller att ha koll på väderutsikterna. Om vind och vågor kommer utifrån sjön kan det snabbt bli tufft.
Sträckan mellan Yttre Bodane (64) och Tösse skärgård (61) är den mest inbjudande. Man kan snirkla runt ganska länge i båda skärgårdarna, och kusten mellan dem är förvånansvärt oexploaterad. Bitvis ger den nästan ett vilt intryck, med fårade, kantiga granitklippor och knotiga tallar som bildar front mot sjön. Även här finns öppna passager utan våglä, men Vingens hamn (63) är en skyddad replipunkt ungefär halvvägs.
Andra vattenvägar
Färdas i kanot kan man göra i stort sett överallt där det finns lite vatten. Möjligheterna i Dalsland är inte begränsade till DANO-området och Vänern.
Kornsjöarna, på gränsen mot Norge och Bohuslän, erbjuder omkring tre mil paddling med bara två korta lyft. Sjöarna är vackra och rika på öar och skär.
Torrsjön – Grann – Iväg räcker åtminstone för en rejäl dagstur. Stenebyälven förbinder Iväg med Laxsjön och Dalslands kanal. Älven är paddelbar, men man måste räkna med att dra och lyfta kanoten här och var, särskilt vid lågvatten. En kort plastkajak, som tål en och annan skråma i botten, är bästa flytetyget här.
Flottarleden söder om Färgelanda har sin västra slutpunkt strax utanför Munkedal i Bohuslän, och den östra vid Rådanefors. Vi befinner oss i Valboåns vattensystem, och leden går bland annat genom Ellenösjön – Östersjön (31).
Alla med tillgång till en karta kan planera många fler turer på egen hand. Var man väljer att sätta i sin kanot avgörs bara av hur lång tur man tänkt sig, hur många och långa landtransporter man står ut med och – förstås – av vad man vill uppleva.
Sprid inte kräftpest!
I Dalsland som på andra håll hotar kräftpesten att slå ut den inhemska flodkräftan. Kräftpest är en svampsjukdom, och kanoter som flyttas mellan sjöar kan sprida svampens sporer. Om man gör turer utanför de stora paddellederna i Dalsland måste man vara medveten om denna risk. En kanot som använts i ett smittat vatten måste desinficeras innan den används någon annanstans. Det kan ske genom att den får torka helt och hållet eller genom noggrann tvättning med T-Röd. Detsamma gäller förstås paddlar, fiskeredskap och annat som varit i kontakt med det smittade vattnet.
Tillbaka till www.naturidalsland.se
